Analog eller digital kreativitet?

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

En vän gjorde en kommentar om konstnärlig kreativitet och menade att konstnärer är mer fria när de jobbar med analoga verktyg jämfört med digitala verktyg. Det är många som har idéer om det här utan att egentligen veta hur det är att teckna och måla digitalt. För mig handlar det inte om ifall det är bättre att måla med riktiga, analoga vattenfärger eller digitala vattenfärger – varje sätt att måla eller skapa konst har sina fördelar och kreativa möjligheter. För mig handlar det om vad man gillar att jobba med och också hur resultatet ska användas. När jag vet att en teckning ska användas i tryck eller digital publicering, då kan jag ju lika gärna jobba digitalt från början så att jag enklare kan kontrollera kvaliteten. Men andra har andra sätta att skapa sina teckningar och jag tycker att en del av det kreativa arbetet är att hitta de arbetsmetoder som passar en själv och som ger de resultat du vill ha.

Hursomhelst, jag började måla ögon i syfte att visa hur jag jobbar digitalt, men också med ”digitala analoga verktyg”. Observera: jag målade bara min inre bild av hur ögon ser ut, jag tittade inte på något fotografi.

Brunt öga, jag använde de digitala verktyg som jag fick lust till och jobbade med lager.

Det här är det första ögat jag målade. Jag använde Tayasui Sketches på min iPad Pro. Jag hade inga begränsningar i hur jag använde de digitala verktygen, jag använda många olika slags penslar, former, lager och effekter för att blanda lagren.

Grönt öga, jag använde ”nästan analoga digitala vattenfärger”. Det var svårt att få formen exakt, så det slutade med att jag inte stod ut med den icke perfekta formen och använde en cirkelform så att jag kunde sudda kanterna och få en bättre cirkel. Jag använda också en svart cirkel som pupill.

Jag försökte verkligen jobba på ett analogt sätt i Tayasui Sketches. Jag använde våt vattenfärg och lät färgerna blanda så länge som den digitala färgen var ”våt”. Sen lade jag till detaljer på den torra färgen. Jag jobbade i bara ett lager.

Men det var svårt att få pupillen tillräckligt svart och jag stod inte ut med att ögonformen inte var en cirkel, så jag gav upp ambitionen och använde en cirkelform så att jag kunde sudda kanterna tills att ögat blev en cirkel och lade till en svart cirkel som pupill. Och ja, det betyder att jag lade till lager till den här annars så ”analoga digitala målningen”.

Blått öga, jag använde digital airbrush, former och lager.

Jag kunde inte hålla mig, när jag väl börjat måla ögon, så blev jag tvungen att göra ett till… Det här gjorde jag i Tayasui Sketches med det digitala airbrush-verktyget, former och lager.

Grått öga, gjort med digital oljefärg, pastell och krita i ArtSet

Jag sa till mig själv att jag inte skulle måla fler ögon, men så fick jag idén att testa att göra det i ArtSet. ArtSet är förstås digitalt, men det är så analogt att det nästan är irriterande. Inga lager. Du kan inte ändra storlek på penslar, förutom oljefärgen – där får du en uppsättning med penslar och du kan välja hur tjock du vill att färgen ska vara. Verktygen för att blanda färg är lite för klumpiga att använda.

Jag jobbade verkligen hårt med att måla det här ögat, men det slutade med att jag inte stod ut med den perfekta formen och dessutom så färgen kladdiga och platt ut. Så, igen bestämde jag mig för att öppna bilden i Tayasui Sketches, jobba med formen och använde airbrush för att mjuka upp den kladdiga färgen, lägga till en pupill och förstås, för att kunna göra allt det här använde jag lager.

Så, vore det mer kreativt att använda analoga verktyg? Jag har tänkt tanken att måla ett öga med riktiga, analoga vattenfärger, men bara tanken på det får mig att känna mig fångad i något som jag inte gillar. Jag är en digital tjej (eh, kvinna, jag är ju faktiskt 55) och digitala verktyg känns enklare och mer naturligt att använda för mig.

Jag tror att varje konstnär kan släppa lös sin kreativitet bäst med de verktyg som man föredrar att använda. Så enkelt är det.

Dåliga tider eller strålande tider för Apple?

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , , /av

Aftonbladets Prylavdelning är genuint anti-Apple och finns det dåliga nyheter att fiska fram om Apple, så kan man ge sig den på att de hugger tag i dem och blåser upp dem i nivå av katastrof. Det gör att jag oftast gäspar mig förbi deras rubriker, de skapar ointresse genom sina icke-nyheter och icke-katastrofer. Det är faktiskt som att de skulle tillhöra en sekt där de siktar in sig på att den onde är Apple… suck.

Idag skriver de om att ett ”Nytt knep ska locka över Apples kunder”. Det handlar om ryktet som säger att Amazon ska lansera en smartphone som blir ”gratis”. Fast, det finns ju inga gratis luncher, så det spekuleras i om motprestationen blir att teckna sig för ett avtal liknande deras Amazon Prime där man betalar per år för att utan ytterligare kostnad komma åt deras innehåll med filmer, böcker och musik. Redan innan har ju Amazon sålt sin iPad-wannabe, alltså läsplattan Kindle, för en struntsumma, just därför att de ser som sin idé att ta betalt för innehållet, inte hårdvaran.

Amazon är riktigt duktiga på att sälja grejor på internet. Från att det började med böcker, har de idag blivit rena varuhuset och jag handlar både böcker och lite annat där. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en Kindle eller skaffa en ”Amazon smartphone”, men det hade ni ju inte förväntat er heller, eftersom ni väl vet att jag är en entusiastisk Apple-användare? Jag tror inte heller att vi som redan har första klassens Mac-datorer, iPhones och iPad är så värst intresserade av att byta. Man gör sig inte av med ett vinnande koncept bara så där. Apples kunder är lojala. Har man väl börjat köpa Apples grejor är det svårt att tänka sig något annat. Det finns förstås alltid en handfull personer som av någon anledning inte får sina förväntningar uppfyllda och som lämnar Apple, men enligt alla undersökningar är de verkligen inte många. Den stora förflyttningen sker istället från Android till Apple och iOS-prylarna.

Olika köpkriterier

Men, hur tänker de som inte använder Apple? Jag tror att de som inte väljer Apple drivs av helt andra köpkriterier än vi som använder Apple. För mig är det funktion, användargränssnitt, stabilitet och kompatibilitet som är avgörande. Jag ser det som dyrt att välja något som inte uppfyller de kriterierna eftersom det kostar tid, energi och frustration när man inte fattar hur man ska få grejorna att fungera. Även om det uppstår sådana stunder också med Apple, är min uppfattning att de stunderna är få i jämförelse med det som PC- och Androidanvändare upplever i sin vardag.

Så, de som inte väljer Apple, vad styr deras val? Ett argument som ofta hörs är valfrihet. De menar att man som Appleanvändare låses in i ett ekonomiskt system (iTunes som är hjärtat både i försäljning av musik, filmer, böcker och appar) – fast för mig är det mer som att det är fiffigt och praktiskt att exempelvis tillhöra en svensk bank som också levererar tjänster som bankgiro. Eftersom bankgiro är standard är det ett enkelt sätt för mitt företag att få betalt och att betala för både mig privat och som företagare. Varför skulle jag välja något annat betalningssystem om det gör min tillvaro krångligare? Känner jag mig inlåst i systemet med bankgiro? Nä, knappast. Känner jag mig inlåst i Apples ekosystem? Nä, knappast. I båda fallen handlar det om praktiska lösningar som fungerar bra för mig.

Valfrihet att uppleva fler fel?

Den valfrihet jag ser att Androidanvändare har är att kunna välja bland en massa produkter av mer osäker kvalitet. Osäker kvalitet som bland annat beror på att det finns 3000 olika modeller av smartphones och läsplattor som använder Android, vilket skapar riktigt krångliga anpassningskrav för alla dem som utvecklar appar för Android. Det är svårt nog att utveckla appar som fungerar för Apples iOS – som kanske har tio modeller att anpassa sig till. Dessutom kontrollerar Apple varje app som säljs via deras AppStore vilket ger mig ytterligare garanti att de appar jag köper är bra.

Androidfolket gillar inte sådan kontroll, de hyllar friheten. Det är ett helt annat sätt att tänka och ett av resultaten är att de också släpper in mycket mer skadlig programvara. Virusexperterna på Kaspersky räknar med att det släpps 3000 Androidappar med skadlig kod VARJE MÅNAD. Sug på den! Kod som smyger sig in bakvägen i din smartphone och kollar runt, kod som skickar text från din smartphone via sms, kod som spionerar och stjäl dina lösenord och kod som laddar ner ännu mer skadlig programvara till din smartphone.

(Bilden från MacPro)

Jag ser detta som ett grundläggande kvalitetsproblem för Android och med tanke på att detta är vad PC/Windows-användare haft att brottas med i alla år, kan jag inte för mitt liv förstå varför de som utvecklar Android inte från start bestämt sig för att bygga in bättre kontrollfunktioner som en garanti till sina användare. Varför tar man inte det ansvaret? Varför tycker användarna att det är så pass okej att de fortsätter att välja Androidprylar?

Jag ser två svar på frågan: antingen är merparten av Androidanvändarna omedvetna om det här eller så är man medveten och tycker att priset är värt att betalas. Möjligen ingår det som en kittlande kick att veta att man med sitt val utsätter sig för större risk, kanske tillsammans med att man tycker att man gjorde en bra affär – alltså att priset var lågt. Man kanske tycker att det är lite härligt att exponera sig för risken och att vara så smart att man klarar sig helskinnad genom upplevelsen?

Låg kunskap hos konsumenten

Fast, jag har mycket svårt att tro att detta gäller den genomsnittliga Androidanvändaren. Jag tror att den genomsnittliga Androidanvändaren har dålig koll på det här med smartphones och surfplattor. Jag har varit med om att en person visat upp en Android surfplatta för mig och sagt ”kolla, nu har jag en iPad!”. Nä, sorry, det har du inte… Jag tror att den som inte har koll kan gå in i en affär och tycka att Androidprodukter framstår som ett bra val därför att de ibland är billigare och så kanske man tycker att man själv inte har så avancerade behov ”så det duger gott åt mig”.

Just därför tror jag att Amazon kommer att ha framgång med ett koncept som innebär att man får en smartphone ”gratis” om man tecknar en årsprenumeration på innehåll, men frågan är hur långt det räcker om kunderna sen blir missnöjda? Det finns en anledning till att kunder tröttnar på Android och väljer Apple nästa gång. Så, visst kommer Amazon att nå viss framgång med ett sådant koncept, men i längden måste man leverera kvalitet och användarglädje till användarna.

Apple får sannolikt genomslag i Kina

Apple levererar kvalitet och användarvänlighet. Just nu står de på tröskeln till att äntligen komma in med stort genomslag på den kinesiska marknaden, då de förväntas teckna avtal med China Mobile som har 740 miljoner kunder och suget efter iPhone är stort. Detta skriver de om på Cult of Mac, där de också nämner att Apple tar ett förnyat och större kliv in på den japanska marknaden. Sedan innan vet vi att Apple överraskat genom att öka försäljningen i Indien. Nu förväntas Apple diversifiera sina produkter genom att dels sälja lite mer lyxiga iPhones och dels en lite billigare modell. I teorin bör detta passa bra för den kinesiska marknaden, men också för exempelvis, den svenska marknaden. Fast Kinas marknad är värd ungefär lika mycket som hela den amerikanska marknaden…

Just nu dominerar Android och framför allt Samsung i Kina och som jag förstår det har Android överhuvudtaget en rejält stor marknadsandel i Asien. Jag vet inte om Apple behöver sikta in sig på att få störst marknadsandel, för det viktiga för Apple har hittills varit att göra störst vinst. De marknadsandelar som Apple tar, tar de med de jämförelsevis få modeller som de säljer. Jag ser inte Android i sig som den verkliga faran på den kinesiska marknaden, för Android i sig är så spretigt och utspillt på, vad var det nu vi sa, 3000 modeller? Det är svårt att särskilja den ena smartphonen från den andra.

Uppstickaren Mi

Nä, den enda jag hittills sett som på allvar satsat på att bygga ett varumärke på smartphonemarknaden är den här kinesen, Lei Jun med sitt företag Xiaomi, som visserligen bygger Mis smartphoner på Android, men som klär in dem i något mer än bara teknik. Deras idé bygger på att ligga på extremt lågt pris, en tredjedel av vad Samsung och Apple tar för sina smartphones, och istället ta betalt för innehåll – lite som Amazon. En annan likhet med Amazon är att all försäljning sker över internet. Om Lei Jun lyckas slå igenom med bara internetförsäljning, slipper han massor av försäljningskostnader och i och med att marknaden i Kina är så stor, gör mängden att också en liten marginal sammantaget kan ge stor vinst.

Som jag ser det har den killen potential att lyckas och han har hittills lyckats så pass att han har en aning högre marknadsandel än Apple i Kina. Så länge Android fortsätter att hålla dörrarna öppna för virus och skadlig kod kommer det problemet förstås att kvarstå, men Xiaomi Lei Jun tycks ha förmågan att bygga in sina produkter i en speciell upplevelse och entusiasmera företagets kunder. Han har byggt upp en cool-faktor runt sitt företag som särskilt lockar de yngre kunderna.

Jag nästan hoppas på att han ska utvecklas till en stark konkurrent till Apple, därför att han tänker längre än till tekniska specifikationer. Att handla är en upplevelse som börjar långt innan det faktiska köpet och slutar långt efter att du startar din smartphone eller iPhone. Jag tycker det ska löna sig att bry sig om att ge användarna en bra upplevelse hela vägen.

På tisdag den tionde september har Apple bjudit in till ett pressevent och dagen efter genomför de ett pressevent i Kina. Det ska bli mycket spännande att ta del av dessa! Heja Apple!

Värdet av Design

/0 Kommentarer/i , , , /av

Vi omger oss dagligen med en massa föremål som någon har designat. En del människor lägger märke till designen, ser hur fiffigt designern löst något pedagogiskt eller funktionsmässigt så att det blir enklare att använda föremålet. Det här gäller förstås också för digital design.

Andra verkar inte fundera ett smack på detta. Kanske noterar de om något ser snyggare ut än något annat och tror att design är en fråga om just snygghet. Andra verkar inte ens se om något ser bra ut utan tycker att vad som helst duger. Det är ofta svårt för oss som jobbar med att designa trycksaker och webbsidor att förstå att så många inte tycks bry sig det minsta om information går att läsa, om den är begriplig, om det går att hitta det man söker och om det känns trevligt och intressant att läsa. Design är med och samverkar på alla plan av detta. Design stöder funktion.

Det forna fnyset om Apple byggde på idén att det bara var grejor som såg snygga ut, men som inte fungerade så värst mycket bättre än PC – ja PC-folket ansåg förstås också att PC var bättre på grund av en massa olika tekniska funktioner som de frenetiskt rabblade upp. Sen ändrades det här. Apple är idag världen mest värdefulla företag. Det beror på att de jobbar med helhetssyn så att teknik och design går hand i hand för att ge användarna en bra upplevelse av användandet. Man kan inte bara satsa på tekniken och negligera designen. Om och om igen har Apple visat att de tar design på allvar.

Det som är intressant att PC- och Androidfolket inte verkar ha förstått innebörden av hur teknik/funktion och design ger framgång.

Fredagens dom där den kaliforniska domstolen fastslår att Samsung har kopierat Apple på flera punkter visar detta så tydligt. En del av punkterna handlar nämligen om just designen, exempelvis utformningen av en fyrkantig ikon med rundade hörn. Jag tror att Samsungfolket har bättre förståelse för att den kopiering som innehåller en större del teknik skulle vara viktig, men att de inte tänkt på designen som ”äkta viktig”. Jag tror att de framför allt har lagt krutet på att lösa tekniska finesser och sen har designen mer varit som lite smink man slänger på i slutfasen. Inget som är viktigt. ”Gör bara så det ser bra ut! Apple verkar ha bra känsla för design – testa om det går att göra lika!” Lite så där på en höft. Ännu roligare blev det när de härmade Apple’s förpackningar, fast utan att tänka på att de skulle vara enkla att öppna…

Undrar om de fattat hur allt hänger ihop nu när de faktiskt blev rättmätigt dömda för kopiering?

Domen föll till Apples fördel. Så klart.

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Eftersom jag gillar Apple har alla stämningar om patentintrång inte undgått mig, men samtidigt har jag inte tillräcklig teknisk kunskap för att i detalj förstå varje liten patentstrid. Rättegången där Apple och Samsung har mötts i en juridisk strid om vem som har kopierat vem har dock haft helt andra dimensioner. Tack och lov så ansåg rätten att Samsung med vilja och uppsåt som kopierat Apple’s iPhone. Av någon anledning blev utfallet inte det samma vad gäller iPad?

Av någon anledning har jag på min andra blogg ÅsaMittiVärlden skrivit om Samsung, men inte här? Där kan du läsa vad jag tidigare skrivit.

För mig är det helt självklart att Samsung har kopierat Apple på ett sätt som allvarligt inkräktar på deras rättigheter som innovatörer och upphovsmän. Hur svårt kan det vara? Antingen bestämmer man sig för att utveckla egna produkter med en självständig ”personlighet” bestående av tekniska funktioner, design och materialval och då ser man till att så långt det är möjligt hålla sig utanför den gråzon där tvivelaktigheter runt kopiering kan uppstå. Eller så gör man som Samsung, undersöker den bästa smartphonen på marknaden i detalj och ser till att kopiera den, bit för bit – vilket ju uppenbarligen är vad de har gjort. Klantskallarna har ju till och med epostat om detta till varandra så att alla kan läsa hur deras ”utvecklingsprocess” har gått till.

Vi kan aldrig komma ifrån att en viss del av ”inspirationskopiering” är en del av utvecklingen. Men då är det på ett sunt sätt. Man ser hur någon löst ett problem, ser hur någon annan löst ett liknande problem och så smälter man ihop det till något nytt. Det är ofta så man definierar kreativitet. Om man följer bilder av hur tekniska prylar utvecklats från tidernas begynnelse så kan man självklart se att vissa typer av lösningar följer varandra genom åren. Men när det fungerar på ett sunt sätt så gör var och en sin tolkning så att säga.

Min första undran är hur Samsung kan vara så fräcka som de har varit? Min andra undran är hur Samsung kan vara så korkade som de har varit? De har verkligen bränt sitt ljus i båda ändar. Flera av deras produkter blir sannolikt förbjudna att sälja i USA som är en betydande del av deras marknad, de får betala över en miljard dollar i böter och de har närt ett gäng utvecklare som tvingats att specialisera sig på kopiering istället för innovation, samtidigt som de gjort sig ovän med kunderna till deras legotillverkning av elektronikdelar. Sugen på att köpa en Samsungaktie? Nä, skulle inte tro det va…

Samsung är underleverantör av delar till Apple. Samsung har också varit (eller om de ännu är det?) underleverantör till Sony. I båda fallen har Samsung passat på att kopiera företagens respektive produkter. I Sonys fall har det lett till katastrofala följder – de avskedar folk för fullt, till och med här i Sverige. Gissa om Apple och Sony är sugna på att fortsätta att köpa sina delar från Samsung? Tyvärr hittar jag inte den artikel jag läste om detta – jag ber att få återkomma om jag hittar den.

Det lär också bli så att Samsung inte längre får sälja en del av sina produkter i USA. Att de bara vågade ta den risken? Och så hör man klagokören oja sig! De tycker att det är en förlust för amerikanska folket, domen inkräktar på deras valmöjligheter, domen kommer att göra det så svårt för utvecklarna, oj oj oj! Det tror fan det att det ska vara svårt för utvecklarna! Det ingår väl i jobbet att det är svårt att komma på bra lösningar? Vad är det för lata typer som sysslat med ”kopieringsutveckling”? Om de verkligen vill något med sina jobb, om de också vill ”make a difference” så borde de jubla nu när gränsen för det tillåtna har fått fasta former och de måste tänka på ett annat sätt. Think outside the box. Faktum är att vi alla kan jubla åt att världen nu kan se fram emot en annan typ av utvecklingsarbete som kanske ger större utrymme för innovatörer att testa verkliga innovationer så att vi alla kan ha glädje av nytänkande istället för lamt kopierande där Apple fungerat som dragmotor.

Dessutom är Samsung inte ensamma om att syssla med kopiering bland Androidutvecklarna. Google har helt enkelt varit för slapphänta med att ge tillgång till utveckling av Android-prylar. Anhängarna har pratat sig varma för hur härlig och öppet och valfritt det är i Androidvärlden jämfört med Apple. Tror fan det om man kan fara fram som blådårar utan hänsyn till andra… Plus att inte ens utvecklar gillar att utveckla för Android eftersom androidanvändare inte gillar att betala för sina appar – allt ska ju vara gratis och fritt. Iphoneanvändare gillar däremot att betala. De uppskattar uppenbarligen arbetet som ligger bakom.

De som bör få en positiv effekt av domen är Microsoft och deras Windows 8 för både dator och mobila enheter. För, vad är det som de har gjort? Jo, just det, de har försökt ta fram ett operativsystem med en egen personlighet. Heder åt Microsoft. Dessvärre har deras OS inte blivit så väl mottaget, men jag håller tummarna för att de går vidare och gör det bättre.

Jag tror inte att världen blir bättre av att Apple är ensamma om att bedriva innovativ utveckling nämligen. Apple kan också bli lata. Men att hela tiden se att andra åker snålskjuts på de år man lägger på att komma fram till smarta lösningar ger inga positiva signaler och lust att prestera bättre. Nu har spelet återtagit i alla fall en del av de reglerna som gör att spelet känns schysst. Tror fan att vi alla har anledning att vara glada.

Äpple i bil

/0 Kommentarer/i , , /av

Jag tog den här bilden med min iPhone och Hipstamatic igår. Sen har jag jobbat vidare med bilden på min iPad och använt appen ProCreate och min Bamboo Wacom stylus.

Jag har jobbat med bilden i flera olika lager.