Dåliga tider eller strålande tider för Apple?

Aftonbladets Prylavdelning är genuint anti-Apple och finns det dåliga nyheter att fiska fram om Apple, så kan man ge sig den på att de hugger tag i dem och blåser upp dem i nivå av katastrof. Det gör att jag oftast gäspar mig förbi deras rubriker, de skapar ointresse genom sina icke-nyheter och icke-katastrofer. Det är faktiskt som att de skulle tillhöra en sekt där de siktar in sig på att den onde är Apple… suck.

Idag skriver de om att ett ”Nytt knep ska locka över Apples kunder”. Det handlar om ryktet som säger att Amazon ska lansera en smartphone som blir ”gratis”. Fast, det finns ju inga gratis luncher, så det spekuleras i om motprestationen blir att teckna sig för ett avtal liknande deras Amazon Prime där man betalar per år för att utan ytterligare kostnad komma åt deras innehåll med filmer, böcker och musik. Redan innan har ju Amazon sålt sin iPad-wannabe, alltså läsplattan Kindle, för en struntsumma, just därför att de ser som sin idé att ta betalt för innehållet, inte hårdvaran.

Amazon är riktigt duktiga på att sälja grejor på internet. Från att det började med böcker, har de idag blivit rena varuhuset och jag handlar både böcker och lite annat där. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en Kindle eller skaffa en ”Amazon smartphone”, men det hade ni ju inte förväntat er heller, eftersom ni väl vet att jag är en entusiastisk Apple-användare? Jag tror inte heller att vi som redan har första klassens Mac-datorer, iPhones och iPad är så värst intresserade av att byta. Man gör sig inte av med ett vinnande koncept bara så där. Apples kunder är lojala. Har man väl börjat köpa Apples grejor är det svårt att tänka sig något annat. Det finns förstås alltid en handfull personer som av någon anledning inte får sina förväntningar uppfyllda och som lämnar Apple, men enligt alla undersökningar är de verkligen inte många. Den stora förflyttningen sker istället från Android till Apple och iOS-prylarna.

Olika köpkriterier

Men, hur tänker de som inte använder Apple? Jag tror att de som inte väljer Apple drivs av helt andra köpkriterier än vi som använder Apple. För mig är det funktion, användargränssnitt, stabilitet och kompatibilitet som är avgörande. Jag ser det som dyrt att välja något som inte uppfyller de kriterierna eftersom det kostar tid, energi och frustration när man inte fattar hur man ska få grejorna att fungera. Även om det uppstår sådana stunder också med Apple, är min uppfattning att de stunderna är få i jämförelse med det som PC- och Androidanvändare upplever i sin vardag.

Så, de som inte väljer Apple, vad styr deras val? Ett argument som ofta hörs är valfrihet. De menar att man som Appleanvändare låses in i ett ekonomiskt system (iTunes som är hjärtat både i försäljning av musik, filmer, böcker och appar) – fast för mig är det mer som att det är fiffigt och praktiskt att exempelvis tillhöra en svensk bank som också levererar tjänster som bankgiro. Eftersom bankgiro är standard är det ett enkelt sätt för mitt företag att få betalt och att betala för både mig privat och som företagare. Varför skulle jag välja något annat betalningssystem om det gör min tillvaro krångligare? Känner jag mig inlåst i systemet med bankgiro? Nä, knappast. Känner jag mig inlåst i Apples ekosystem? Nä, knappast. I båda fallen handlar det om praktiska lösningar som fungerar bra för mig.

Valfrihet att uppleva fler fel?

Den valfrihet jag ser att Androidanvändare har är att kunna välja bland en massa produkter av mer osäker kvalitet. Osäker kvalitet som bland annat beror på att det finns 3000 olika modeller av smartphones och läsplattor som använder Android, vilket skapar riktigt krångliga anpassningskrav för alla dem som utvecklar appar för Android. Det är svårt nog att utveckla appar som fungerar för Apples iOS – som kanske har tio modeller att anpassa sig till. Dessutom kontrollerar Apple varje app som säljs via deras AppStore vilket ger mig ytterligare garanti att de appar jag köper är bra.

Androidfolket gillar inte sådan kontroll, de hyllar friheten. Det är ett helt annat sätt att tänka och ett av resultaten är att de också släpper in mycket mer skadlig programvara. Virusexperterna på Kaspersky räknar med att det släpps 3000 Androidappar med skadlig kod VARJE MÅNAD. Sug på den! Kod som smyger sig in bakvägen i din smartphone och kollar runt, kod som skickar text från din smartphone via sms, kod som spionerar och stjäl dina lösenord och kod som laddar ner ännu mer skadlig programvara till din smartphone.

(Bilden från MacPro)

Jag ser detta som ett grundläggande kvalitetsproblem för Android och med tanke på att detta är vad PC/Windows-användare haft att brottas med i alla år, kan jag inte för mitt liv förstå varför de som utvecklar Android inte från start bestämt sig för att bygga in bättre kontrollfunktioner som en garanti till sina användare. Varför tar man inte det ansvaret? Varför tycker användarna att det är så pass okej att de fortsätter att välja Androidprylar?

Jag ser två svar på frågan: antingen är merparten av Androidanvändarna omedvetna om det här eller så är man medveten och tycker att priset är värt att betalas. Möjligen ingår det som en kittlande kick att veta att man med sitt val utsätter sig för större risk, kanske tillsammans med att man tycker att man gjorde en bra affär – alltså att priset var lågt. Man kanske tycker att det är lite härligt att exponera sig för risken och att vara så smart att man klarar sig helskinnad genom upplevelsen?

Låg kunskap hos konsumenten

Fast, jag har mycket svårt att tro att detta gäller den genomsnittliga Androidanvändaren. Jag tror att den genomsnittliga Androidanvändaren har dålig koll på det här med smartphones och surfplattor. Jag har varit med om att en person visat upp en Android surfplatta för mig och sagt ”kolla, nu har jag en iPad!”. Nä, sorry, det har du inte… Jag tror att den som inte har koll kan gå in i en affär och tycka att Androidprodukter framstår som ett bra val därför att de ibland är billigare och så kanske man tycker att man själv inte har så avancerade behov ”så det duger gott åt mig”.

Just därför tror jag att Amazon kommer att ha framgång med ett koncept som innebär att man får en smartphone ”gratis” om man tecknar en årsprenumeration på innehåll, men frågan är hur långt det räcker om kunderna sen blir missnöjda? Det finns en anledning till att kunder tröttnar på Android och väljer Apple nästa gång. Så, visst kommer Amazon att nå viss framgång med ett sådant koncept, men i längden måste man leverera kvalitet och användarglädje till användarna.

Apple får sannolikt genomslag i Kina

Apple levererar kvalitet och användarvänlighet. Just nu står de på tröskeln till att äntligen komma in med stort genomslag på den kinesiska marknaden, då de förväntas teckna avtal med China Mobile som har 740 miljoner kunder och suget efter iPhone är stort. Detta skriver de om på Cult of Mac, där de också nämner att Apple tar ett förnyat och större kliv in på den japanska marknaden. Sedan innan vet vi att Apple överraskat genom att öka försäljningen i Indien. Nu förväntas Apple diversifiera sina produkter genom att dels sälja lite mer lyxiga iPhones och dels en lite billigare modell. I teorin bör detta passa bra för den kinesiska marknaden, men också för exempelvis, den svenska marknaden. Fast Kinas marknad är värd ungefär lika mycket som hela den amerikanska marknaden…

Just nu dominerar Android och framför allt Samsung i Kina och som jag förstår det har Android överhuvudtaget en rejält stor marknadsandel i Asien. Jag vet inte om Apple behöver sikta in sig på att få störst marknadsandel, för det viktiga för Apple har hittills varit att göra störst vinst. De marknadsandelar som Apple tar, tar de med de jämförelsevis få modeller som de säljer. Jag ser inte Android i sig som den verkliga faran på den kinesiska marknaden, för Android i sig är så spretigt och utspillt på, vad var det nu vi sa, 3000 modeller? Det är svårt att särskilja den ena smartphonen från den andra.

Uppstickaren Mi

Nä, den enda jag hittills sett som på allvar satsat på att bygga ett varumärke på smartphonemarknaden är den här kinesen, Lei Jun med sitt företag Xiaomi, som visserligen bygger Mis smartphoner på Android, men som klär in dem i något mer än bara teknik. Deras idé bygger på att ligga på extremt lågt pris, en tredjedel av vad Samsung och Apple tar för sina smartphones, och istället ta betalt för innehåll – lite som Amazon. En annan likhet med Amazon är att all försäljning sker över internet. Om Lei Jun lyckas slå igenom med bara internetförsäljning, slipper han massor av försäljningskostnader och i och med att marknaden i Kina är så stor, gör mängden att också en liten marginal sammantaget kan ge stor vinst.

Som jag ser det har den killen potential att lyckas och han har hittills lyckats så pass att han har en aning högre marknadsandel än Apple i Kina. Så länge Android fortsätter att hålla dörrarna öppna för virus och skadlig kod kommer det problemet förstås att kvarstå, men Xiaomi Lei Jun tycks ha förmågan att bygga in sina produkter i en speciell upplevelse och entusiasmera företagets kunder. Han har byggt upp en cool-faktor runt sitt företag som särskilt lockar de yngre kunderna.

Jag nästan hoppas på att han ska utvecklas till en stark konkurrent till Apple, därför att han tänker längre än till tekniska specifikationer. Att handla är en upplevelse som börjar långt innan det faktiska köpet och slutar långt efter att du startar din smartphone eller iPhone. Jag tycker det ska löna sig att bry sig om att ge användarna en bra upplevelse hela vägen.

På tisdag den tionde september har Apple bjudit in till ett pressevent och dagen efter genomför de ett pressevent i Kina. Det ska bli mycket spännande att ta del av dessa! Heja Apple!

Leksaker och kreativitet

Ända sedan vi fastnade för Mac-datorer och Apple så har det retat mig när Mac-datorer fått kritik för att vara leksaker. Som en slags ”Barbie-version” av de ”riktiga PC-datorerna” verkar Windowsanhängarna ha tyckt. Medan jag och andra Mac-anhängare snarare betraktat PC-datorer som portabla lekstugor där tekniknördarna har pysslat loss och pillat med delar och buggiga program så att de knappt lyckas få något alls att fungera.

Båda versionerna av verkligheten kan äga sin riktighet, men först idag har jag äntligen kommit på en anledning till varför det hypotetiskt skulle kunna vara bra att de här PC-lekstugorna faktiskt lever ett parallellt liv till Apple. Ja, det är kanske lite skämmigt att jag inte tänkt så här innan, men men, även solen har fläckar…

Det handlar i båda fallen om kreativitet. Mac har sedan start kopplats till kreativa människor så som mediafolk, fotografer, författare, filmmakare, konstnärer likväl som kreativa akademiker som forskar. De här människorna har inte haft råd att slösa bort sin kreativa tid på att pilla med datorer som inte fungerar. För dem har den kreativa vinsten legat i att deras mac-dator har gett dem ännu fler och bättre kreativa möjligheter att skapa, förklara, visa och så vidare.

Idag har jag äntligen fattat att det förstås finns en massa PC-användare som också anser sig vara kreativa. Skillnaden är att deras skaparlust inte handlar om samma sak. Deras skaparlust handlar just om det datortekniska. Glädjen i att koppla ihop, bygga till och känna att det är man själv som lyckats få byggklossarna att fungera i en viss konstellation. Följt av glädjen i att strax därefter börja fundera på nästa sätt att kombinera de här byggklossarna.

Därmed kan jag äntligen se nyttan med PC-datorer. Alla struliga, buggiga, hemmakomponerade datorer har förstås tjänat som fantastiska skolor för ett par generationer av tekniksugna ungdomar och vuxna. Det är utbildning som utgått från deras egen lust att lära och ur alla dessa struliga PC-datorer bör det här och där ha kommit fram frön till en hel del livskraftiga idéer som mänskligheten kan ha nytta av.

För de här personerna måste det ha känts som ett rejält hån när Mac-folket har kallat sig för mer kreativa och det har förstås blåst ytterligare fyr i glöden i kampen mellan Mac och PC. Så, all cred till dessa kreativa, teknikpulare som med lust och nyfikenhet lagt så mycket tid på att skaffa sig kunskap om PC-datorer.

Fast (just, jag kan förstås inte hålla mig ifrån en Mac- och Apple-älskares slutkläm…) det förklarar fortfarande inte hur alla de andra, de ”vanliga” datoranvändarna kunde luras till att tro att en dator med ofta inkompatibla komponenter, buggiga program och miljarder virus skulle vara det bästa för dem. För, precis som de klassiska Mac-kreativa användarna vill väl ändå de flesta människor att deras datorer ska fungera så enkelt och smidigt att de knappt märker det?

Inspirationen till det här blogginlägget fick jag från Business Insiders artikel om Windows Phone.

Dags att byta till mac kanske?

Det är lite kul det här med hur PC-folket tänker. De ser det som något positivt att det finns ett sätt att testa sin dator och hitta 253 fel i Windows? Varför inte köpa en dator från Apple och satsa på så få fel som möjligt från start?

(Annonsen såg jag på dn.se)