Jag har just kollat in Apples nya videor som visar hur man använder Apple Watch som kommer att börja säljas den 24 april i vissa lyckliga länder – medan vi i Sverige får vänta lite till… Det är totalt fyra videor – du hittar resten på Apples kanal på YouTube.

Efter att ha tittat på filmerna kan jag åter konstatera att jag är så himla glad över att jag ständigt hakar på och lär mig det som är nytt i Apples värld, därför att mycket av det som jag lär mig på mina Mac-datorer eller mina iPrylar hela tiden är som vidareutbildning för nästa steg. Just när jag tittade på de här videorna med Apple Watch tänkte jag särskilt på detta med att använda notiser och de senaste kontakterna. Jag vet redan vad det är. Jag använder redan de funktionerna så gott som dagligen. När jag skaffar en Apple Watch så behöver jag bara lära mig hur just den prylen hanterar dessa funktioner.

Sen tänker jag på dem som envisas med att inte lära sig det nya. De som ständigt ligger flera steg efter. Det är förstås helt deras eget beslut och till att börja med utgår jag från att de tycker det är skönt att helt enkelt slippa lära sig. Problemet är när den nya tekniken börjar bli standard – ta exempelvis internetbetalningar. Att inte veta hur man betalar räkningar med sin dator eller sin iPhone är ett handikapp i dagens samhälle. Okej, självklart finns orättvisan i att alla inte har råd med sådana prylar, men det är ett annat problemområde. Jag pratar om de som faktiskt har råd, men som låter bli.

De försöker bromsa sig in i framtiden och är kanske rent av irriterade på den nya tekniken som i deras ögon stressar upp folk. Fast i mina ögon är den nya tekniken till 99 procent rolig, intressant och underlättande och jag ser snarare hur de som bromsar, bromsar allt mer panikartat och att det är DE som blir stressade av den nya tekniken.

Jag liknar det vid att vi lever på varsin ände av ett rullband. Jag håller till i starten och ler lyckligt för varje ny pryl och smart teknisk lösning som kommer – tja, i alla fall om de är märkta med ”Apple. Jag kan massor om nyheterna långt innan jag har dem i fysisk form i mina händer. Så snabbt jag kan dyker jag in i det nya och har därför gott om tid att lära mig på, jag upplever ingen stress.

Teknikmotståndarna lever i slutet på rullbandet, där omoderna prylar till sist ramlar ner i djupet. Teknikmotståndarna försöker förtvivlat och nästan panikartat hålla kvar vid sin gamla radio, sin grammofon, sin VHS-spelare, sin fasta telefon och så vidare. Jo då, det fylls på med nya saker där också, men de håller emot med en skyffel, så att alla nya saker samlas på hög, de växer till en stor oöverskådlig vall framför dem. Ju större den blir, desto mer föraktar de den nya tekniken, desto mer tar de i för att slippa använda den.

Sen kommer den dag då de tvingas att använda ny teknik. Då sätter ytterligare en stress in, då ska teknikmotståndaren på kort tid lära sig en massa funktioner i en stor klump, som jag lärt mig i små steg ända sedan 1989 då vi köpte vår första Mac-dator. Det är då de fräser och surar om att folk nu för tiden är så stressade av ny teknik. Men jag börjar tro att de mest talar om hur de själva uppfattar tillvaron. Det är helt säkert inte mig de pratar om i alla fall.

Om ni frågar mig är trädgårdsarbete något av det mest stressande som finns. Så jag undviker det och det är skönt.