Livet med telefoner
Jag har just Skypeat med Alice som begett sig till Stockholm. Video-skype. Tänk om någon berättat att jag skulle se mitt barn i en slags rörlig-bild-telefon som vuxen, när jag var liten… Det hade varit så svårt att förstå. Bildtelefon var något de hade i science fiction-skildringar. Inte hemma i soffan.
Telefonen är en bra indikator på en massa som hänt under min levnad. När jag var liten hade vi en svart bakelittelefon. Eftersom vi hade en liten snickerifabrik fanns en enklare slags växelfunktion på telefonen. Jag har för mig att det var tre knappar: röd, vit respektive svart. När vi flyttade till Gotland 1968 hade vi fortfarande en svart bakelittelefon, men så småningom kompletterade vi med en grå plasttelefon. Självklart var det nummerskivor på de här telefonerna.
Telefonsvarare minns jag från 70-talet och Samuelssons Sport i Visby var så fiffiga att de hade spelat in en låtsas-sago-figur på en telefonsvarare på ett visst nummer. Det var så pass häpnadsväckande att vi ringde bara för att få höra. Det var kanske någon tävling – men den minns jag inget av.
När jag flyttade till Uppsala början av 80-talet och skaffade telefon, så var det en telefon med knappar på. Några år senare var knapptelefonerna fullt utbyggda i sina funktioner och då kunde man själv beställa teletjänster med hjälp av knapparna med stjärna och fyrkant.
Telefonkioskerna hade varit ganska mekaniska och skramliga fram till 80-talet. Då började de gamla automaterna ersättas med mer sofistikerade och nytt var att man kunde köpa telefonkort. Jag var lite bekant med en kille som jobbade för Televerket och han var alldeles lyrisk över teknikutvecklingen och lanseringen av de här nya telefonautomaterna.
I början av 90-talet var det självklart att man kunde administrera vissa servicetjänster via sin telefon, som telefonsvar eller telefonbank. Gigantiska, klumpiga biltelefoner började bli allt vanligare, men när vi köpte vår första mobil kändes det verkligen som en lyxpryl. Jag fick motivera mig själv med att det var viktigt att våra kunder kunde nå oss och att mobilen var istället för en mänsklig telefonsvarare.
Men så började det här med mobilen bli allt mer självklart. Nu behövde både jag och Roine ha mobil. Någon gång fick Alice låna en mobil att ha med i skolan för att underlätta något praktiskt bestyr.
När vi flyttat till Gotland så tog det inte lång tid innan vi utrustade hela familjen med varsin mobil. Nu började det också komma andra direkt-kommunikationsvägar via internet. Jag vet inte från när man kunde chatta, men för mig var det något som ungdomar gjorde, ända till 2005 då jag själv testade. Då var det msn-chatt. Idag chattar jag oftast via Facebook, men ibland också via Skype. Och med Skype är vi framme vid det här fantastiska att man kan välja att kommunicera i realtid på tre olika sätt: skriva, prata/telefon eller via video.
