Dåliga tider eller strålande tider för Apple?

Aftonbladets Prylavdelning är genuint anti-Apple och finns det dåliga nyheter att fiska fram om Apple, så kan man ge sig den på att de hugger tag i dem och blåser upp dem i nivå av katastrof. Det gör att jag oftast gäspar mig förbi deras rubriker, de skapar ointresse genom sina icke-nyheter och icke-katastrofer. Det är faktiskt som att de skulle tillhöra en sekt där de siktar in sig på att den onde är Apple… suck.

Idag skriver de om att ett ”Nytt knep ska locka över Apples kunder”. Det handlar om ryktet som säger att Amazon ska lansera en smartphone som blir ”gratis”. Fast, det finns ju inga gratis luncher, så det spekuleras i om motprestationen blir att teckna sig för ett avtal liknande deras Amazon Prime där man betalar per år för att utan ytterligare kostnad komma åt deras innehåll med filmer, böcker och musik. Redan innan har ju Amazon sålt sin iPad-wannabe, alltså läsplattan Kindle, för en struntsumma, just därför att de ser som sin idé att ta betalt för innehållet, inte hårdvaran.

Amazon är riktigt duktiga på att sälja grejor på internet. Från att det började med böcker, har de idag blivit rena varuhuset och jag handlar både böcker och lite annat där. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en Kindle eller skaffa en ”Amazon smartphone”, men det hade ni ju inte förväntat er heller, eftersom ni väl vet att jag är en entusiastisk Apple-användare? Jag tror inte heller att vi som redan har första klassens Mac-datorer, iPhones och iPad är så värst intresserade av att byta. Man gör sig inte av med ett vinnande koncept bara så där. Apples kunder är lojala. Har man väl börjat köpa Apples grejor är det svårt att tänka sig något annat. Det finns förstås alltid en handfull personer som av någon anledning inte får sina förväntningar uppfyllda och som lämnar Apple, men enligt alla undersökningar är de verkligen inte många. Den stora förflyttningen sker istället från Android till Apple och iOS-prylarna.

Olika köpkriterier

Men, hur tänker de som inte använder Apple? Jag tror att de som inte väljer Apple drivs av helt andra köpkriterier än vi som använder Apple. För mig är det funktion, användargränssnitt, stabilitet och kompatibilitet som är avgörande. Jag ser det som dyrt att välja något som inte uppfyller de kriterierna eftersom det kostar tid, energi och frustration när man inte fattar hur man ska få grejorna att fungera. Även om det uppstår sådana stunder också med Apple, är min uppfattning att de stunderna är få i jämförelse med det som PC- och Androidanvändare upplever i sin vardag.

Så, de som inte väljer Apple, vad styr deras val? Ett argument som ofta hörs är valfrihet. De menar att man som Appleanvändare låses in i ett ekonomiskt system (iTunes som är hjärtat både i försäljning av musik, filmer, böcker och appar) – fast för mig är det mer som att det är fiffigt och praktiskt att exempelvis tillhöra en svensk bank som också levererar tjänster som bankgiro. Eftersom bankgiro är standard är det ett enkelt sätt för mitt företag att få betalt och att betala för både mig privat och som företagare. Varför skulle jag välja något annat betalningssystem om det gör min tillvaro krångligare? Känner jag mig inlåst i systemet med bankgiro? Nä, knappast. Känner jag mig inlåst i Apples ekosystem? Nä, knappast. I båda fallen handlar det om praktiska lösningar som fungerar bra för mig.

Valfrihet att uppleva fler fel?

Den valfrihet jag ser att Androidanvändare har är att kunna välja bland en massa produkter av mer osäker kvalitet. Osäker kvalitet som bland annat beror på att det finns 3000 olika modeller av smartphones och läsplattor som använder Android, vilket skapar riktigt krångliga anpassningskrav för alla dem som utvecklar appar för Android. Det är svårt nog att utveckla appar som fungerar för Apples iOS – som kanske har tio modeller att anpassa sig till. Dessutom kontrollerar Apple varje app som säljs via deras AppStore vilket ger mig ytterligare garanti att de appar jag köper är bra.

Androidfolket gillar inte sådan kontroll, de hyllar friheten. Det är ett helt annat sätt att tänka och ett av resultaten är att de också släpper in mycket mer skadlig programvara. Virusexperterna på Kaspersky räknar med att det släpps 3000 Androidappar med skadlig kod VARJE MÅNAD. Sug på den! Kod som smyger sig in bakvägen i din smartphone och kollar runt, kod som skickar text från din smartphone via sms, kod som spionerar och stjäl dina lösenord och kod som laddar ner ännu mer skadlig programvara till din smartphone.

(Bilden från MacPro)

Jag ser detta som ett grundläggande kvalitetsproblem för Android och med tanke på att detta är vad PC/Windows-användare haft att brottas med i alla år, kan jag inte för mitt liv förstå varför de som utvecklar Android inte från start bestämt sig för att bygga in bättre kontrollfunktioner som en garanti till sina användare. Varför tar man inte det ansvaret? Varför tycker användarna att det är så pass okej att de fortsätter att välja Androidprylar?

Jag ser två svar på frågan: antingen är merparten av Androidanvändarna omedvetna om det här eller så är man medveten och tycker att priset är värt att betalas. Möjligen ingår det som en kittlande kick att veta att man med sitt val utsätter sig för större risk, kanske tillsammans med att man tycker att man gjorde en bra affär – alltså att priset var lågt. Man kanske tycker att det är lite härligt att exponera sig för risken och att vara så smart att man klarar sig helskinnad genom upplevelsen?

Låg kunskap hos konsumenten

Fast, jag har mycket svårt att tro att detta gäller den genomsnittliga Androidanvändaren. Jag tror att den genomsnittliga Androidanvändaren har dålig koll på det här med smartphones och surfplattor. Jag har varit med om att en person visat upp en Android surfplatta för mig och sagt ”kolla, nu har jag en iPad!”. Nä, sorry, det har du inte… Jag tror att den som inte har koll kan gå in i en affär och tycka att Androidprodukter framstår som ett bra val därför att de ibland är billigare och så kanske man tycker att man själv inte har så avancerade behov ”så det duger gott åt mig”.

Just därför tror jag att Amazon kommer att ha framgång med ett koncept som innebär att man får en smartphone ”gratis” om man tecknar en årsprenumeration på innehåll, men frågan är hur långt det räcker om kunderna sen blir missnöjda? Det finns en anledning till att kunder tröttnar på Android och väljer Apple nästa gång. Så, visst kommer Amazon att nå viss framgång med ett sådant koncept, men i längden måste man leverera kvalitet och användarglädje till användarna.

Apple får sannolikt genomslag i Kina

Apple levererar kvalitet och användarvänlighet. Just nu står de på tröskeln till att äntligen komma in med stort genomslag på den kinesiska marknaden, då de förväntas teckna avtal med China Mobile som har 740 miljoner kunder och suget efter iPhone är stort. Detta skriver de om på Cult of Mac, där de också nämner att Apple tar ett förnyat och större kliv in på den japanska marknaden. Sedan innan vet vi att Apple överraskat genom att öka försäljningen i Indien. Nu förväntas Apple diversifiera sina produkter genom att dels sälja lite mer lyxiga iPhones och dels en lite billigare modell. I teorin bör detta passa bra för den kinesiska marknaden, men också för exempelvis, den svenska marknaden. Fast Kinas marknad är värd ungefär lika mycket som hela den amerikanska marknaden…

Just nu dominerar Android och framför allt Samsung i Kina och som jag förstår det har Android överhuvudtaget en rejält stor marknadsandel i Asien. Jag vet inte om Apple behöver sikta in sig på att få störst marknadsandel, för det viktiga för Apple har hittills varit att göra störst vinst. De marknadsandelar som Apple tar, tar de med de jämförelsevis få modeller som de säljer. Jag ser inte Android i sig som den verkliga faran på den kinesiska marknaden, för Android i sig är så spretigt och utspillt på, vad var det nu vi sa, 3000 modeller? Det är svårt att särskilja den ena smartphonen från den andra.

Uppstickaren Mi

Nä, den enda jag hittills sett som på allvar satsat på att bygga ett varumärke på smartphonemarknaden är den här kinesen, Lei Jun med sitt företag Xiaomi, som visserligen bygger Mis smartphoner på Android, men som klär in dem i något mer än bara teknik. Deras idé bygger på att ligga på extremt lågt pris, en tredjedel av vad Samsung och Apple tar för sina smartphones, och istället ta betalt för innehåll – lite som Amazon. En annan likhet med Amazon är att all försäljning sker över internet. Om Lei Jun lyckas slå igenom med bara internetförsäljning, slipper han massor av försäljningskostnader och i och med att marknaden i Kina är så stor, gör mängden att också en liten marginal sammantaget kan ge stor vinst.

Som jag ser det har den killen potential att lyckas och han har hittills lyckats så pass att han har en aning högre marknadsandel än Apple i Kina. Så länge Android fortsätter att hålla dörrarna öppna för virus och skadlig kod kommer det problemet förstås att kvarstå, men Xiaomi Lei Jun tycks ha förmågan att bygga in sina produkter i en speciell upplevelse och entusiasmera företagets kunder. Han har byggt upp en cool-faktor runt sitt företag som särskilt lockar de yngre kunderna.

Jag nästan hoppas på att han ska utvecklas till en stark konkurrent till Apple, därför att han tänker längre än till tekniska specifikationer. Att handla är en upplevelse som börjar långt innan det faktiska köpet och slutar långt efter att du startar din smartphone eller iPhone. Jag tycker det ska löna sig att bry sig om att ge användarna en bra upplevelse hela vägen.

På tisdag den tionde september har Apple bjudit in till ett pressevent och dagen efter genomför de ett pressevent i Kina. Det ska bli mycket spännande att ta del av dessa! Heja Apple!

IPhone-wannabees

Det finns iPhone och så finns resten av utbudet med mobiltelefoner. Jag läste en mycket bra artikel i Dagens Industri (tyvärr inte fritt tillgänglig över internet) där det stod klart att Apples framgångar med iPhone beror på att de varit duktiga på att fråga sig vad folk behöver. De har inte frågat ”vilka problem kan vi lösa” och de har inte frågat ”vilken teknik kan vi skapa”.

Just nu är det tufft att tillverka mobiltelefoner. Sony Ericsson brottas med dåliga försäljningssiffror. Det pinsamma är att Sony Ericsson och många andra försöker härma iPhone. Istället för att lansera självständiga produkter, uppfattas deras nya modeller som sämre iPhone-kopior. IPhone har blivit måttstocken.

Jag är trogen macanvändare sedan april 1989. För mig har det varit självklart att Apple är det bästa val jag kan göra. Just nu använder jag en MacBook Pro, iPhone och hela kitet med MobileMe inklusive iDisk. Jag har därutöver två bra Apps i min iPhone som synkar med motsvarande program i min dator, Evernote och Things. Om man inte ska räkna Facebook också?

Jag kan kolla min mail i datorn eller iPhonen, jag har samma bokmärken i datorns Safari som i iPhonens, jag har synkad Adressbok och iCal. (Roine och jag delar dessutom ett par kalendrar i iCal så att vi har koll på den andres tider, vilket är bra om vi ska boka in möte med kunder). Jag kan enkelt lägga ut bilder eller dokument via MobileMe så att andra kan komma åt dem – superbra när jag måste skicka över större dokument till kunder. Jag köper min musik via iTunes. Jag använder Pages, Numbers och KeyNote – och då drar jag också nytta av möjligheten att lägga ut dokument på iWork.com så att andra kan granska, kommentera eller ladda ner dem, liksom iPhoto, iWeb och iMovie som i sin tur hänger ihop smidigt med resten. Jag gör anteckningar, röstanteckningar eller tar bilder med Evernote och AttGöra-listor med Things.

Allt det här är ett så självklart inslag i mitt dagliga liv att jag knappt fattar hur andra gör. De som till exempel skaffar en iPhone för att bara använda som telefon. Lite som att skaffa en bil bara för att det är kul att lyssna på bilradion. Om man inte känner sig bekväm med Apple och alla möjligheter som man får på köpet, utan faktiskt bara vill ha en mobil – varför inte helt enkelt köpa en enkel mobil då? Och varför satsar inte Sony Ericsson krutet på att ta reda på vad den här kategorin av användare behöver? De kan säkert ta fram bra mobiler med resonabelt pris till de som inte vill leva i en supersynkad värld.

Direkt Genius-beroende


Apples uppfinning Genius är verkligen genial! Den är en extrafunktion till iTunes som gör att man enkelt hittar fler låtar som går i samma stil. Man markerar en låt som man är sugen att lyssna på, klickar på Genius-knappen och så POFF. Dels kommer det upp en lista med låtar som man köpa och det kan ju vara kul – men kan förstås lätt bli ett dyrt nöje. Dels kommer det upp en spellista med de låtar man redan äger och det är DET som är så roligt! Plötsligt har systemet hittat en massa låtar som jag glömt bort att jag hade och som just idag, i just den här stunden, passar så hiiiimla bra.

Det här kommer definitivt att förändra mitt sätt att lyssna på musik!

iPod för nybörjare – Del 3: bilder

Om du har läst iPodskolan del 1 och 2 så har du nu ett hum om hur det går till att lagra musik och spela upp musik när man har en iPod. Men musik är bara en del av vad man kan göra med en sådan här liten minipryl. Om du vill kan du också använda din iPod till bilder och filmer! Om du vill titta på bilder i din iPod är det förstås bra att ha en sådan modell som har en större skärm. Allra bäst är iPod Touch (som är förvillande lik en iPhone), men det fungerar också bra med de nya iPod Nano. Sorteringen av bilder och filmer sköter du i iPhoto, filmer kan du också ha i iTunes. När man ska lägga över material till iPoden från datorn så kryssar man för vad man vill ha med från iTunes respektive iPhoto.

Hur kul är det att titta på bilder eller film i en liten iPod? Tja, ganska kul. Om du är på resa kan det till och med vara mycket kul. Bildkvaliten på filmer är förvånansvärt bra. Har du en iPod Touch kan du dessutom vrida på iPoden så att skärmen och skärmbilden blir horisontell och då blir bildformatet avsevärt större.

Precis som du kan koppla in din lilla iPod till riktigt stora högtalare, kan du faktiskt också koppla in din iPod till en teveskärm eller en projektor. Okej, du behöver köpa till lite utrustning, men det är inga stora eller dyra grejor. Om du har ett sådant dockningsset kan du alltså ta med dig bilder, bildspel och filmer i fickan! Oavsett om det handlar om att visa bilder för släkten eller om det handlar om att visa en snygg presentation för ett företag. Är inte det cool?

Vill man få till riktigt coola presentationer underlättar det om man har en mac-dator och Apples program Keynote. Keynote ingår i programsviten iWorks som är ett roligt, lättarbetat, snyggt och sofistikerat alternativ till Microsoft Officepaket. Presentationer som man gör i Keynote blir mycket bättre än vad man kan åstadkomma i PowerPoint. De känns proffsigare. I Keynote kan man exportera sin presentation till iPodformat.

Vill du veta mer om iPod rekommenderar jag MacWorlds avdelning Allt om Ipod&iTunes.

iPod för nybörjare – Del 1: musik


Vi är ganska många som gått över till iPod (eller åtminstone någon slags mp3-spelare), men det finns många som inte alls fattat galoppen och det finns flera som kanske har en iPod, men ändå inte förstått vidden av vad man kan ha den till. Nu ska jag försöka förklara lite fiffigheter med iPod.

Del 1: musik
Det har hänt en del med metoderna att lagra och distribuera musik sedan jag var liten. Då fanns det vinylplattor och rullbandsspelare. Vår skivspelare kunde till och med spela gamla stenkakor om man hade en sådan! Sen kom kassetbandspelarna och därmed kassetradion – alltså en kombinationspryl som utvecklades till bergsprängare med stereohögtalare. Wow. Mycket tid ägnades åt att spela in musik från radioprogram, då man noggrant stängde av så snart de började prata. Det låter veeeeeeeeerkligen stenålders, men så var det.

Sen kom cd-skivorna och man fattade knappt hur de kunde rymma så mycket på en sådan liten yta. Ha! Folk beklagade sig också över att de läckra LP-omslagen försvann. Men ljudet blev bättre och skivorna var tåligare än LP-skivorna. (Okej, en del är löjligt kära i vinylplattor och menar att ljudet är bättre eller skönare på vinyl. Det får de gärna tycka för mig. Själv minns jag mest repor och hack)

I takt med att vi alla blev digitaliserade blev också ljud digitaliserat och tillgängligt via internet. Här påbörjades utvecklingen av piratkopiering som brakat iväg och blivit en slags ”sub-industri” som satt skräck i musikbranschen, eftersom det är så enkelt som att om vi vill ha musik, så måste vi också på något sätt betala de människor som skapar musiken. Ur detta växte Apples idé med iPod, programvaran iTunes och den internetbaserade försäljningen via iTunes Music Store. Ett nytt sätt att lagra, sälja och distribuera musik.

Du behöver en dator, programvaran iTunes (fungerar på både mac och pc) och en iPod = den lilla musikspelaren med en förvånansvärt stor hårddisk. En iPod rymmer tusentals låtar! När du installerat iTunes kan du å ena sidan köpa musik på iTunes store. Det är jättekul att kunna lyssna en snutt på varje låt man är intresserad av! Du kan söka på artister, album eller enskilda låtar – flera gamla godingar ligger och lurar där, så sök för all del på dina gamla favoriter! Låtarna brukar kosta 9 kronor per låt och 90 kronor för ett album – fast det varierar förstås. Ibland får man med extramaterial som en videosnutt eller en specialversion av en låt. Du får också med en digital bild av ”skivomslaget” som syns i iTunes – eller, om du har en mac kan du enkelt ställa in så att du får en skärmsläckare som byggs upp av alla dina skivomslag. Snyggt! De låtar du köper på iTunes får du lagra på upp till fem enheter, alltså till exempel din bärbara dator, din iPod och din fasta dator och två enheter till.

Å andra sidan kan du i flera fall lägga över musik från cd-skivor du köpt. OBS! En del skivor har kopieringsskydd, då fungerar det inte. Ev kan du kontakta skivbolaget och förklara att du vill kunna lägga över musiken till din dator – men det är lite tröttsamt. Men kopieringsskydd är ett påhitt som kom något år in på 2000-talet, så resten av din cd-samling kan du lägga in i datorn, om du vill.

På det här viset kommer du att få ihop en rejält stor musiksamling! I iTunes kan du enkelt ordna din musiksamling i olika album och spellistor så att det blir lättare att hitta rätt.

För att få över musiken till din iPod kopplar du ihop datorn och iPoden med en speciell sladd (eh, kabel? Någon får gärna rätta mig här). Tjoff, så har all musik kopierats till din iPod! Om du har så mycket musik att den inte ryms på din iPod kan du välja ut vilken musik du vill kopiera. Din indelning i spellistor och album följer med till iPoden. Fiffigt va?

Du kan förstås också köpa ljudböcker eller avspänningsprogram. Sen är det bara att plugga in sina hörlurar och lyssna!