Analog eller digital kreativitet?

En vän gjorde en kommentar om konstnärlig kreativitet och menade att konstnärer är mer fria när de jobbar med analoga verktyg jämfört med digitala verktyg. Det är många som har idéer om det här utan att egentligen veta hur det är att teckna och måla digitalt. För mig handlar det inte om ifall det är bättre att måla med riktiga, analoga vattenfärger eller digitala vattenfärger – varje sätt att måla eller skapa konst har sina fördelar och kreativa möjligheter. För mig handlar det om vad man gillar att jobba med och också hur resultatet ska användas. När jag vet att en teckning ska användas i tryck eller digital publicering, då kan jag ju lika gärna jobba digitalt från början så att jag enklare kan kontrollera kvaliteten. Men andra har andra sätta att skapa sina teckningar och jag tycker att en del av det kreativa arbetet är att hitta de arbetsmetoder som passar en själv och som ger de resultat du vill ha.

Hursomhelst, jag började måla ögon i syfte att visa hur jag jobbar digitalt, men också med ”digitala analoga verktyg”. Observera: jag målade bara min inre bild av hur ögon ser ut, jag tittade inte på något fotografi.

Brunt öga, jag använde de digitala verktyg som jag fick lust till och jobbade med lager.

Det här är det första ögat jag målade. Jag använde Tayasui Sketches på min iPad Pro. Jag hade inga begränsningar i hur jag använde de digitala verktygen, jag använda många olika slags penslar, former, lager och effekter för att blanda lagren.

Grönt öga, jag använde ”nästan analoga digitala vattenfärger”. Det var svårt att få formen exakt, så det slutade med att jag inte stod ut med den icke perfekta formen och använde en cirkelform så att jag kunde sudda kanterna och få en bättre cirkel. Jag använda också en svart cirkel som pupill.

Jag försökte verkligen jobba på ett analogt sätt i Tayasui Sketches. Jag använde våt vattenfärg och lät färgerna blanda så länge som den digitala färgen var ”våt”. Sen lade jag till detaljer på den torra färgen. Jag jobbade i bara ett lager.

Men det var svårt att få pupillen tillräckligt svart och jag stod inte ut med att ögonformen inte var en cirkel, så jag gav upp ambitionen och använde en cirkelform så att jag kunde sudda kanterna tills att ögat blev en cirkel och lade till en svart cirkel som pupill. Och ja, det betyder att jag lade till lager till den här annars så ”analoga digitala målningen”.

Blått öga, jag använde digital airbrush, former och lager.

Jag kunde inte hålla mig, när jag väl börjat måla ögon, så blev jag tvungen att göra ett till… Det här gjorde jag i Tayasui Sketches med det digitala airbrush-verktyget, former och lager.

Grått öga, gjort med digital oljefärg, pastell och krita i ArtSet

Jag sa till mig själv att jag inte skulle måla fler ögon, men så fick jag idén att testa att göra det i ArtSet. ArtSet är förstås digitalt, men det är så analogt att det nästan är irriterande. Inga lager. Du kan inte ändra storlek på penslar, förutom oljefärgen – där får du en uppsättning med penslar och du kan välja hur tjock du vill att färgen ska vara. Verktygen för att blanda färg är lite för klumpiga att använda.

Jag jobbade verkligen hårt med att måla det här ögat, men det slutade med att jag inte stod ut med den perfekta formen och dessutom så färgen kladdiga och platt ut. Så, igen bestämde jag mig för att öppna bilden i Tayasui Sketches, jobba med formen och använde airbrush för att mjuka upp den kladdiga färgen, lägga till en pupill och förstås, för att kunna göra allt det här använde jag lager.

Så, vore det mer kreativt att använda analoga verktyg? Jag har tänkt tanken att måla ett öga med riktiga, analoga vattenfärger, men bara tanken på det får mig att känna mig fångad i något som jag inte gillar. Jag är en digital tjej (eh, kvinna, jag är ju faktiskt 55) och digitala verktyg känns enklare och mer naturligt att använda för mig.

Jag tror att varje konstnär kan släppa lös sin kreativitet bäst med de verktyg som man föredrar att använda. Så enkelt är det.

Ett riktigt ”Apple-moment”

Idag fick jag en positiv chock från Apple Music. Jag har så sakteliga börjat uppskatta den musiktjänsten, den får mig att bli nyfiken och vilja lyssna på musik som jag säkert inte hade lyssnat på annars.

Idag har varit en ganska skruttig dag. Jag vaknade med migrän och hur jag än försökte få bort den med olika metoder, så stannade den kvar hela dagen. På eftermiddagen gav jag upp och lämnade soffan för att istället lägga mig i sängen och vila. Jag kände mig riktigt besviken på den här dagen, allt det jag planerat att göra gick åt fanders. Ynklig var ordet. Så pluggar jag in hörlurarna i min iPhone, sätter på Apple Music och klickar på hjärtat ”För dig” för att se vilka spellistor som föreslås till mig.

Förslag på spellistor i Apple Music: En tupplur i halvtid överst!

Förslag på spellistor i Apple Music: En tupplur i halvtid överst!

Apple Music föreslår spellistan ”En tupplur i halvtid”. Alltså, jag fattar, det är bara en massa algoritmer, någon som räknat att ut att folk kan vilja ta det lite lugnt på en lördag eftermiddag, jag fattar… Men ändå: den här spellistan gick rakt in i hjärtat på mig. Det kändes som att någon tänkt ut den för att jag skulle bli glad.

Lugna nerverna?

Lugna nerverna?

När jag kollade lite till så stod det ”Ta det lugnt, det är halvtid nu! Slut ögonen och ta en tupplur…” Då kom tårarna. Det var som att det var äkta snällhet som trängde igenom systemet och nådde fram till mig. Jag vet, det var inte så att någon i andra änden visste att just jag behövde det här just idag, men det KÄNDES så.

Det är det som är det fantastiska med Apple. Trots all teknik finns den här känslan av mänsklig omsorg ständigt närvarande. Det är därför man kan känna att Apple prylarna inte bara är prylar, utan nästan en slags kompisar. Inte har jag några känslor för tv:n, mikrovågsugnen eller luftvärmepumpen – de är bara prylar. Men alla mina Apple prylar har känslan av omsorg inbyggd i sin design och funktionalitet.

Early adopter eller tapper teknikmotståndare?

Jag har just kollat in Apples nya videor som visar hur man använder Apple Watch som kommer att börja säljas den 24 april i vissa lyckliga länder – medan vi i Sverige får vänta lite till… Det är totalt fyra videor – du hittar resten på Apples kanal på YouTube.

Efter att ha tittat på filmerna kan jag åter konstatera att jag är så himla glad över att jag ständigt hakar på och lär mig det som är nytt i Apples värld, därför att mycket av det som jag lär mig på mina Mac-datorer eller mina iPrylar hela tiden är som vidareutbildning för nästa steg. Just när jag tittade på de här videorna med Apple Watch tänkte jag särskilt på detta med att använda notiser och de senaste kontakterna. Jag vet redan vad det är. Jag använder redan de funktionerna så gott som dagligen. När jag skaffar en Apple Watch så behöver jag bara lära mig hur just den prylen hanterar dessa funktioner.

Sen tänker jag på dem som envisas med att inte lära sig det nya. De som ständigt ligger flera steg efter. Det är förstås helt deras eget beslut och till att börja med utgår jag från att de tycker det är skönt att helt enkelt slippa lära sig. Problemet är när den nya tekniken börjar bli standard – ta exempelvis internetbetalningar. Att inte veta hur man betalar räkningar med sin dator eller sin iPhone är ett handikapp i dagens samhälle. Okej, självklart finns orättvisan i att alla inte har råd med sådana prylar, men det är ett annat problemområde. Jag pratar om de som faktiskt har råd, men som låter bli.

De försöker bromsa sig in i framtiden och är kanske rent av irriterade på den nya tekniken som i deras ögon stressar upp folk. Fast i mina ögon är den nya tekniken till 99 procent rolig, intressant och underlättande och jag ser snarare hur de som bromsar, bromsar allt mer panikartat och att det är DE som blir stressade av den nya tekniken.

Jag liknar det vid att vi lever på varsin ände av ett rullband. Jag håller till i starten och ler lyckligt för varje ny pryl och smart teknisk lösning som kommer – tja, i alla fall om de är märkta med ”Apple. Jag kan massor om nyheterna långt innan jag har dem i fysisk form i mina händer. Så snabbt jag kan dyker jag in i det nya och har därför gott om tid att lära mig på, jag upplever ingen stress.

Teknikmotståndarna lever i slutet på rullbandet, där omoderna prylar till sist ramlar ner i djupet. Teknikmotståndarna försöker förtvivlat och nästan panikartat hålla kvar vid sin gamla radio, sin grammofon, sin VHS-spelare, sin fasta telefon och så vidare. Jo då, det fylls på med nya saker där också, men de håller emot med en skyffel, så att alla nya saker samlas på hög, de växer till en stor oöverskådlig vall framför dem. Ju större den blir, desto mer föraktar de den nya tekniken, desto mer tar de i för att slippa använda den.

Sen kommer den dag då de tvingas att använda ny teknik. Då sätter ytterligare en stress in, då ska teknikmotståndaren på kort tid lära sig en massa funktioner i en stor klump, som jag lärt mig i små steg ända sedan 1989 då vi köpte vår första Mac-dator. Det är då de fräser och surar om att folk nu för tiden är så stressade av ny teknik. Men jag börjar tro att de mest talar om hur de själva uppfattar tillvaron. Det är helt säkert inte mig de pratar om i alla fall.

Om ni frågar mig är trädgårdsarbete något av det mest stressande som finns. Så jag undviker det och det är skönt.

Dåliga tider eller strålande tider för Apple?

Aftonbladets Prylavdelning är genuint anti-Apple och finns det dåliga nyheter att fiska fram om Apple, så kan man ge sig den på att de hugger tag i dem och blåser upp dem i nivå av katastrof. Det gör att jag oftast gäspar mig förbi deras rubriker, de skapar ointresse genom sina icke-nyheter och icke-katastrofer. Det är faktiskt som att de skulle tillhöra en sekt där de siktar in sig på att den onde är Apple… suck.

Idag skriver de om att ett ”Nytt knep ska locka över Apples kunder”. Det handlar om ryktet som säger att Amazon ska lansera en smartphone som blir ”gratis”. Fast, det finns ju inga gratis luncher, så det spekuleras i om motprestationen blir att teckna sig för ett avtal liknande deras Amazon Prime där man betalar per år för att utan ytterligare kostnad komma åt deras innehåll med filmer, böcker och musik. Redan innan har ju Amazon sålt sin iPad-wannabe, alltså läsplattan Kindle, för en struntsumma, just därför att de ser som sin idé att ta betalt för innehållet, inte hårdvaran.

Amazon är riktigt duktiga på att sälja grejor på internet. Från att det började med böcker, har de idag blivit rena varuhuset och jag handlar både böcker och lite annat där. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en Kindle eller skaffa en ”Amazon smartphone”, men det hade ni ju inte förväntat er heller, eftersom ni väl vet att jag är en entusiastisk Apple-användare? Jag tror inte heller att vi som redan har första klassens Mac-datorer, iPhones och iPad är så värst intresserade av att byta. Man gör sig inte av med ett vinnande koncept bara så där. Apples kunder är lojala. Har man väl börjat köpa Apples grejor är det svårt att tänka sig något annat. Det finns förstås alltid en handfull personer som av någon anledning inte får sina förväntningar uppfyllda och som lämnar Apple, men enligt alla undersökningar är de verkligen inte många. Den stora förflyttningen sker istället från Android till Apple och iOS-prylarna.

Olika köpkriterier

Men, hur tänker de som inte använder Apple? Jag tror att de som inte väljer Apple drivs av helt andra köpkriterier än vi som använder Apple. För mig är det funktion, användargränssnitt, stabilitet och kompatibilitet som är avgörande. Jag ser det som dyrt att välja något som inte uppfyller de kriterierna eftersom det kostar tid, energi och frustration när man inte fattar hur man ska få grejorna att fungera. Även om det uppstår sådana stunder också med Apple, är min uppfattning att de stunderna är få i jämförelse med det som PC- och Androidanvändare upplever i sin vardag.

Så, de som inte väljer Apple, vad styr deras val? Ett argument som ofta hörs är valfrihet. De menar att man som Appleanvändare låses in i ett ekonomiskt system (iTunes som är hjärtat både i försäljning av musik, filmer, böcker och appar) – fast för mig är det mer som att det är fiffigt och praktiskt att exempelvis tillhöra en svensk bank som också levererar tjänster som bankgiro. Eftersom bankgiro är standard är det ett enkelt sätt för mitt företag att få betalt och att betala för både mig privat och som företagare. Varför skulle jag välja något annat betalningssystem om det gör min tillvaro krångligare? Känner jag mig inlåst i systemet med bankgiro? Nä, knappast. Känner jag mig inlåst i Apples ekosystem? Nä, knappast. I båda fallen handlar det om praktiska lösningar som fungerar bra för mig.

Valfrihet att uppleva fler fel?

Den valfrihet jag ser att Androidanvändare har är att kunna välja bland en massa produkter av mer osäker kvalitet. Osäker kvalitet som bland annat beror på att det finns 3000 olika modeller av smartphones och läsplattor som använder Android, vilket skapar riktigt krångliga anpassningskrav för alla dem som utvecklar appar för Android. Det är svårt nog att utveckla appar som fungerar för Apples iOS – som kanske har tio modeller att anpassa sig till. Dessutom kontrollerar Apple varje app som säljs via deras AppStore vilket ger mig ytterligare garanti att de appar jag köper är bra.

Androidfolket gillar inte sådan kontroll, de hyllar friheten. Det är ett helt annat sätt att tänka och ett av resultaten är att de också släpper in mycket mer skadlig programvara. Virusexperterna på Kaspersky räknar med att det släpps 3000 Androidappar med skadlig kod VARJE MÅNAD. Sug på den! Kod som smyger sig in bakvägen i din smartphone och kollar runt, kod som skickar text från din smartphone via sms, kod som spionerar och stjäl dina lösenord och kod som laddar ner ännu mer skadlig programvara till din smartphone.

(Bilden från MacPro)

Jag ser detta som ett grundläggande kvalitetsproblem för Android och med tanke på att detta är vad PC/Windows-användare haft att brottas med i alla år, kan jag inte för mitt liv förstå varför de som utvecklar Android inte från start bestämt sig för att bygga in bättre kontrollfunktioner som en garanti till sina användare. Varför tar man inte det ansvaret? Varför tycker användarna att det är så pass okej att de fortsätter att välja Androidprylar?

Jag ser två svar på frågan: antingen är merparten av Androidanvändarna omedvetna om det här eller så är man medveten och tycker att priset är värt att betalas. Möjligen ingår det som en kittlande kick att veta att man med sitt val utsätter sig för större risk, kanske tillsammans med att man tycker att man gjorde en bra affär – alltså att priset var lågt. Man kanske tycker att det är lite härligt att exponera sig för risken och att vara så smart att man klarar sig helskinnad genom upplevelsen?

Låg kunskap hos konsumenten

Fast, jag har mycket svårt att tro att detta gäller den genomsnittliga Androidanvändaren. Jag tror att den genomsnittliga Androidanvändaren har dålig koll på det här med smartphones och surfplattor. Jag har varit med om att en person visat upp en Android surfplatta för mig och sagt ”kolla, nu har jag en iPad!”. Nä, sorry, det har du inte… Jag tror att den som inte har koll kan gå in i en affär och tycka att Androidprodukter framstår som ett bra val därför att de ibland är billigare och så kanske man tycker att man själv inte har så avancerade behov ”så det duger gott åt mig”.

Just därför tror jag att Amazon kommer att ha framgång med ett koncept som innebär att man får en smartphone ”gratis” om man tecknar en årsprenumeration på innehåll, men frågan är hur långt det räcker om kunderna sen blir missnöjda? Det finns en anledning till att kunder tröttnar på Android och väljer Apple nästa gång. Så, visst kommer Amazon att nå viss framgång med ett sådant koncept, men i längden måste man leverera kvalitet och användarglädje till användarna.

Apple får sannolikt genomslag i Kina

Apple levererar kvalitet och användarvänlighet. Just nu står de på tröskeln till att äntligen komma in med stort genomslag på den kinesiska marknaden, då de förväntas teckna avtal med China Mobile som har 740 miljoner kunder och suget efter iPhone är stort. Detta skriver de om på Cult of Mac, där de också nämner att Apple tar ett förnyat och större kliv in på den japanska marknaden. Sedan innan vet vi att Apple överraskat genom att öka försäljningen i Indien. Nu förväntas Apple diversifiera sina produkter genom att dels sälja lite mer lyxiga iPhones och dels en lite billigare modell. I teorin bör detta passa bra för den kinesiska marknaden, men också för exempelvis, den svenska marknaden. Fast Kinas marknad är värd ungefär lika mycket som hela den amerikanska marknaden…

Just nu dominerar Android och framför allt Samsung i Kina och som jag förstår det har Android överhuvudtaget en rejält stor marknadsandel i Asien. Jag vet inte om Apple behöver sikta in sig på att få störst marknadsandel, för det viktiga för Apple har hittills varit att göra störst vinst. De marknadsandelar som Apple tar, tar de med de jämförelsevis få modeller som de säljer. Jag ser inte Android i sig som den verkliga faran på den kinesiska marknaden, för Android i sig är så spretigt och utspillt på, vad var det nu vi sa, 3000 modeller? Det är svårt att särskilja den ena smartphonen från den andra.

Uppstickaren Mi

Nä, den enda jag hittills sett som på allvar satsat på att bygga ett varumärke på smartphonemarknaden är den här kinesen, Lei Jun med sitt företag Xiaomi, som visserligen bygger Mis smartphoner på Android, men som klär in dem i något mer än bara teknik. Deras idé bygger på att ligga på extremt lågt pris, en tredjedel av vad Samsung och Apple tar för sina smartphones, och istället ta betalt för innehåll – lite som Amazon. En annan likhet med Amazon är att all försäljning sker över internet. Om Lei Jun lyckas slå igenom med bara internetförsäljning, slipper han massor av försäljningskostnader och i och med att marknaden i Kina är så stor, gör mängden att också en liten marginal sammantaget kan ge stor vinst.

Som jag ser det har den killen potential att lyckas och han har hittills lyckats så pass att han har en aning högre marknadsandel än Apple i Kina. Så länge Android fortsätter att hålla dörrarna öppna för virus och skadlig kod kommer det problemet förstås att kvarstå, men Xiaomi Lei Jun tycks ha förmågan att bygga in sina produkter i en speciell upplevelse och entusiasmera företagets kunder. Han har byggt upp en cool-faktor runt sitt företag som särskilt lockar de yngre kunderna.

Jag nästan hoppas på att han ska utvecklas till en stark konkurrent till Apple, därför att han tänker längre än till tekniska specifikationer. Att handla är en upplevelse som börjar långt innan det faktiska köpet och slutar långt efter att du startar din smartphone eller iPhone. Jag tycker det ska löna sig att bry sig om att ge användarna en bra upplevelse hela vägen.

På tisdag den tionde september har Apple bjudit in till ett pressevent och dagen efter genomför de ett pressevent i Kina. Det ska bli mycket spännande att ta del av dessa! Heja Apple!

Hjälp Apple Maps!


Edward C Baig upplevde inga problem med Apple Maps.

Jag har läst massor om besvikelserna över Apple Maps och även om kartorna fungerade hur bra som helst när vi körde från Sorunda söder om Stockholm till Täby norr om Stockholm (se blogginlägget nedan), så är jag fullt medveten om att Apple Maps inte fungerar alls på vissa andra platser. Det är inget man bara kan bortse ifrån. Kartor är bara användbara när de är korrekta. En av de mest nedslående artiklar jag läst är My next phone will be a Samsung, not an iPhone av Michael Grothaus.

Faktum är att Apple Maps är så dåliga att Tim Cook gick ut med en offentlig ursäkt idag.

Här på Gotland har jag lagt märke till att att Apple Maps hittar gatorna, men inte gatnumren. Så, Apple Maps fungerar ganska bra, men inte optimalt. Än så länge.

Ska vi vara upprörda på Apple på grund av de här kartorna? Nej, jag tycker inte det. Så vitt jag kan bedöma tog de det klokaste beslut de kunde. (Faktum är att ingen någonsin väljer det näst bästa beslutet – även om det efteråt kan visa sig att beslutet kanske ändå inte var det klokaste…). De kunde helt enkelt inte fortsätta att använda Google Maps. Google vill inte tillåta dem att använda ”turn-by-turn” i iPhone appen, samtidigt som Google kunde använda ”turn-by-turn” i andra smartphones. Hallå, det skulle ju ge Google en enorm fördel! Självklart kunde Apple inte acceptera det. Jag gissar också att äldre konflikter mellan de här två stora företagen hade sin betydelse.

Därför har jag inga problem med att acceptera att Apple tog beslutet att ersätta Google Maps med Apple Maps. Nästa fråga är: hur kommer de att lösa det här? Och en annan fråga är: kan jag göra något för att hjälpa Apple att göra sina kartor bättre? Svaret är att jag kan göra något och jag kommer att göra det med glädje, därför att det får mig att må bra om jag kan vara en del av att göra Apples produkter bättre. Jag är redan en del av det genom att jag alltid skickar in förslag på hur de kan göra iWork bättre. Nu kommer jag att göra en extra ansträngning för att kolla upp Apple Maps och varje gång jag hittar något som inte stämmer, kommer jag att rapportera det. Det är lätt att rapportera de fel du hittar om du tittar ”bakom” kartan. Där hittar du flera olika valmöjligheter och om du tittar ovanför dessa, ser du i små bokstäver ”Rapportera problem”.

Så, om du gillar Apple lika mycket som jag gör: se till att du rapporterar varje fel som du hittar. Det är det Apple behöver för att kunna göra kartorna bättre.