När jag var yngre hade jag stenkoll på alla affärer där jag bodde. Att gå runt och kolla i affärer var ett nöje i sig. På den tiden var det ju också lättare att hitta kläder som passade. Idag är det inte lika kul, särskilt inte efter de senaste tio kilona i vikt. Själva handlandet har snarare blivit ett obehag och ett irriterat sökande efter plagg som ens går att få på mig.
Jag har svårt att förstå att det ska vara så svårt att få till en standard för storlekar? En standard som gör att man upplever att storlek XL är XL i alla butiker. Sedan länge måste man lära sig hur varje butik fungerar vad gäller storlekar. Det är så sjukt. I en del butiker är 44 för litet för mig. Om jag tar steget över till ”kläder för storvuxna” så är plaggen i en del butiker stora som hus!!! Existerar inte människor som befinner sig mellan vanlig storlek 44 och ”super-xl” i butikernas medvetanden?
Om jag till exempel provar en tunika som till synes har rätt storlek, kan den vara stor som till en gravid över magen, tajt som en felplacerad bh vid bysten och ha en ärmvidd gjord för en anorektiker! Hallå? Och byxor, dessa idiotiska byxor som designas efter personer utan kurvor, så att när rump-svanklinjen går inåt, så fortsätter brallorna rakt upp, rakt ut från kroppen? Ibland kan man sätta i ett skärp, men ibland funkar det inte. Man får ge upp.
Storleksdjungeln är en starkt bidragande orsak till att jag inte tycker att det är så positivt att handla i butik. Det är inget kul att gå runt offentligt och sura över att jag inte hittar plagg som passar. Ett annat skäl till varför jag börjat handla mer på postorder är att det är praktiskt. Ett tredje skäl är att postorderföretagen säljer roligare kläder idag, än vad de gjorde när jag var yngre.
De postorderställen jag handlar från är:
- La Redoute, en salig blandning av kläder i olika modeller och prisklasser. Desginerplagg finns om man gillar sånt. Mycket skor.
- Bonaparte. Lite bohemstil. Kläder som funkar bra också i praktiken.
- Ellos. Har ryckt upp sig och har idag ett bra sortiment, fast ibland saknas något – svårt att förklara.
Alla tre har dessutom kläder som är lite större, om man alltså ger upp de vanliga storlekarna. Ett ställe jag ännu inte provat är Ulla Popken som har som idé att ha kläder i större storlekar. De ser ganska okej ut. Jag ska kolla in den sajten noggrannare när det är dags för höstkläder.
När man beställer per postorder kommer plaggen skickade, antingen med Posten eller någon annan fraktfirma. För min del innebär det att de levereras till ICA i Lärbro eller OKQ8-macken i Lärbro. Åtta kilometer härifrån, men lätt att hämta ut paketen, eftersom jag ju ändå har ärenden dit flera gånger i veckan. Extra praktiskt är det med de postorderfirmor som har sms-avisering. Pling i mobilen och så kan jag svänga införbi affären på vägen hem och hämta mitt paket.
Sen kan jag prova plaggen hemma. De plagg som inte funkar skickar jag tillbaka – de brukar ha fiffiga, enkla system för returer. Lätt som en plätt. Jag får förstås betala returfrakten, men jag jämför det med kostnaden för att springa runt mellan butiker.
Om jag ändå handlar i butik inne i Visby, så är det ingen idé att gå till de riktigt coola butikerna. Det är de stora kedjorna som gäller: Cubus, Åhléns, Lindex och Indiska. KappAhl har jag alltid haft svårt för, men någon gång kan de ha räddningen i form av en rock eller så…
Lindex har blivit lite tjurigt med storlekar det sista året tycker jag. Både Cubus och Indiska förvånar dock med att bland sina pinnsmala grejor plötsligt ha plagg som även en osmal kan ha.
